28-29 maj
Det finns vissa platser som man bara åker förbi hela tiden, och tänker – ”där skulle man stanna till” eller ”där skulle man spela”. Så har Lannalogdge eller ”Lanna” i folkmun, varit för mig, särskilt under den tiden då golfbanan låg invid den då ordinarie E18-sträckningen. Nu har E18 flyttat, men golfbanan ligger kvar, och tur var väl det eftersom Torkel – arrangören av årets tävling – bokade in oss där för att spela SMI #18.
Anläggningen var i fantastiskt skick. Inte mycket rull på fairway – det var väl det enda negativa – men i övrigt en fantastisk bekantskap att göra.
Det gamla vanliga gänget – Anders (P), Jan, Petter, Martin, Johan, Torkel, Claes och jag – hade i år utökats med Svågern – till vardags kallad Anders (R). En mycket trevlig bekantskap som vi hoppas få göra vidare bekantskap med nästa år.
Vi inkvarterades i fina små stugor som hade riktigt fin standard. Och konstigt vore väl annars eftersom priset var rätt högt för denna tillställning.
Den sedvanliga lottningen skedde på fredagskvällen och det spekulerades friskt om vilket väder som skulle komma på lördagen. Vissa framhöll att SMHI var bäst medan andra sa att ”yr.no is da shit”.
Lördagen inleddes med det vanliga, och hejdlösa, svingandet på rangen. Det pumpades ut mängder av orangea – kortflygande – bollar på gräset. Huruvida alla dessa slag var av godo eller bortslösande av bra slag återstod att se.
Det kom att visa sig att yr.no faktiskt var ”da shit”. Det blev ett fantastiskt väder under dagen, och det var fullt möjligt att arbeta på solbrännan utefter banan. Visserligen är jag en stark förespråkare av flerlagersprincipen, men vissa hade klätt sig i mer än lovligt många lager i den stekande hettan. Kan det bero på det där sämre blodflödet som kommer av högre ålder som börjar visa sig bland (några av) oss gubbar?
Banan var som sagt i kanonskick, men trots detta spelades det inte den där supergolfen som vi alla hoppats att vi hade i oss. Dock var det några som lyckades här och där, och i slutänden var det Petter, Claes och Anders (R) som var bäst. Claes hade visat att han faktiskt var mänsklig till slut och Petter högg som en gammelgädda på detta tillfälle. Skulle det räcka fullt ut? I mittensegmentet hamnade Jan, Anders (P) och Martin. Absolut sämst var jag, Torkel och Johan som hade en del uppförsbacke framför oss.
Bästa resultat var 79 netto, och sämst 87. Endast 8 slag alltså, och absolut ingen omöjlighet att komma ikapp.
Under kvällen avnjöt vi en fin trerättersmiddag i restaurangen, och sen satt vi och umgicks till tonerna av Champions League-finalen, där fel lag naturligtvis vann.
Jag och Johan delade rum, och innan han somnade tyckte jag mig urskilja ett ”moving day” innan han törnade in. Ja, hoppet är ju det sista som överger människan har jag hört. Nu var vi ju faktiskt i Närke och ett gnälligt ”det går aaaldrig” ekade i mitt inre. Men, vi får väl se.
Det blev inte så mycket snack om vädertjänster, men det verkade som om de båda var rätt överens om att på söndagen så skulle det bli kasst väder. Det kan man väl lugnt säga att det blev. And then some. Spöregn i princip hela tiden. Och kvavt.
Vissa kan prestera under såna förutsättningar, vissa inte. Anders (P) kunde det definitivt, medan hans namne nog tyckte att det var i blötaste laget. Det var det många som tyckte.
Efter det att vi tagit varma duschar så räknades slutresultatet fram. Och tro det eller ej – Anders (P) hade snott åt sig vinsten. En ny(gammal) vinnare i SMI gjorde comeback på tronen. Kul!
Slutställningen blev:
- Anders Pettersson (158)
- Claes Helgeson (163)
- Petter Gjertsson (163)
- Jan Andersson (164)
- Johan Högberg (169)
- Anders Richardsson (170)
- Peter R. Torpman (172)
- Torkel Davidsson (175)
- Martin Erdmark (175)
Grattis Anders (P)! Nu får du ta ordentligt hand om pokalen som är så åtråvärd tills nästa år.
Att Claes tog hem scratchpriset, tillika ”Roger Carlssons minne”, var ingen högoddsare direkt – men vi gratulerar honom till att återigen presterat fin golf.
Vi tackar också Torkel som var föredömlig i alla avseenden när det gällde arrangemanget – ute i god tid, bra bana, trevligt bemötande som alltid, och inte minst – priser till alla! Detta är något som vi i det lägsta (sämsta) segmentet uppskattar, och som kanske kan bidra till att vi fortsätter med golf 🙂
Tack allihopa! Jag hoppas vi ses på höstgolfen i höst, eller åtminstone på SMI #19 som Martin ska anordna. Can’t wait!
(För detaljer – kolla in statistiksidan)