På Vätterns östra strand ligger Ombergs GK, en fantastiskt golfanläggning som utnyttjar det gamla Lv2 skjutfält på allra bästa sätt. Vi har varit här förut. 2004. På tjugo år hinner det minsann hända en hel del – banan är top notch, klubbhuset och dess restaurang levererar starkt och boendena, med sina härligt militärklingande namn, är fräscha och ljusa.
Den gode Torkel Davidsson, årets arrangör, hade med andra ord gjort ett mycket gott val.
Församlingen var så nöjda med detta val, att det inte bara räckte att spela de obligatoriska och stadgeenliga två rundorna på banan, utan förlade även fredagens ”förspel” till samma bana. Tre gånger i Paradiset – i rad. Inte illa. Inte illa alls.
Jan, som vann förra gången arrangerades här, hade en del att leva upp till. Och, under förspelet levererade han storligen. Stabilt spel, med hög score (33p). Dock var det två andra som visade framfötterna denna fredag – den yngste och den äldste (Torkel och Fagge) – som klämde i med 35 poäng vardera. I övrigt såg det ut som vanligt, förutom att Johan snodde åt sig en snygg tredjeplacering med sina 34 poäng under förspelet, som ju typiskt nog inte gällde något 😀.
På lördagen gick tre ystra bollar ut med sydvinden i ansiktet och med molnen och regnovädren vid horisonten runt om fanns en viss oro för vad som skulle kunna hända. Vi, de allra flesta, minns mycket väl regnet 2004 som var något i hästväg. Men vi slapp regn. Nåt litet stänk kanske, men ingen av oss är gjord av socker, så det gick bra.
Ställningen efter första dagens vandring i Ombergs vackra natur var:
- Petter (71)
- Fagge (73)
- Johan (75)
- Anders P (76)
- Torkel (77)
- Anders R (77)
- Peter (81)
- Jan (82)
- Martin (82)
Precis som förra gången vi var i Omberg med SMI, var det EM i fotboll på teven. Tyvärr var det ingen legendarisk Klas Ingesson på plats som kunde guida oss i fotbollen, men vi fick klara oss ändå. Till detta pågick US Open för fullt och den glade skåningen Ludvig Åberg spelade i världsklass (inledningsvis).
Martin som spelade sin första runda golf sedan förra SMI får sägas ha imponerat. Men Petter såg stark ut och frågan var om Fagge skulle kunna hinna ikapp och förbi. Eller var det återigen den gode Anders P som skulle glida om på upploppet?
Martin, som lyckats med inte mindre än tre utslag kortare än damtee, sonade sitt brott på ett snyggt sätt genom att ställa in 3 stora stark per person för Fagge och Petter. Kunde detta tilltag kanske påverka morgondagens resultat? Inte för att någon tänkte så. Nej då.
Efter ytterligare en lysande runda – naturmässigt och upplevelsemässigt – tog sig så kamraterna i mål och den del nyttjade ”moving day” minsann – om än i olika färdriktning.
Slutställningen efter andra tävlingsdagen var:
- Petter (145 = 71 + 74)
- Fagge (149 = 73 + 76)
- Anders P (149 = 76 + 73)
- Peter (153 = 81 + 72)
- Jan (154 = 82 + 72)
- Torkel (156 = 77 + 79)
- Anders R (158 = 77 + 81)
- Johan (159 = 75 + 84)
- Martin (162 = 82 + 80)
Mästaren SMI #26 blev således Petter, som tagit en paus i sitt eviga vinnande sedan 2010. Han var väl inte så imponerad över sitt eget spel och fällde den oförglömliga vinnarkommentaren ”hur kunde jag vinna som spelade så dåligt, och hur jävla dåliga var ni då”. Klassiskt på alla sätt och vis 😀
Claes ”Scratchpriset” Helgeson som istället valt Italien för att bestiga berg, m m, var inte på plats för att återigen säkra Roger Carlssons Minne. Torkel tog chansen och fick bli det fjärde namnet – på 26 år – som tog plats på den eftersträvansvärda pokalen. 170 slag in alles. Bra jobbat!
SMI #27 kommer att anordnas av Radiosportens egen Mats Fagerström, och vi önskar honom lycka till i valet av bana och i arrangemanget i stort.
Vi ser redan fram emot nästa år!
