5-10 april
När vi firade SMI #10 så tyckte jag att vi tog i ordentligt när vi lyxade till det med att spela Sands Golf and Country Club. Det var 900 spänn per runda, men så ingick ju också bad i tunna. Ren och skär lyx.
Att vi skulle nöja oss med att bara dubbla lyxen till tjugoårsfirandet var inte att tänka på – här var det logaritmisk skala som skulle ge oss vägledning.
Sagt och gjort, efter en myriad av mejl och bokningar så lyckades vi alla – genom tävlingsledningens försorg och samordning – hamna på samma ställe: Torrevieja, Spanien.
Tranport och Logi
Bokningen av bostad var spännande. Martin drog i det hela och lyckades hitta ett suveränt ställe i Torrevieja via AirBnB. Det var två fräscha lägenheter med gemensam takterras och härligt stora fönster som släppte in kvällssolen.
Bokningen av resa var en annan femma. De goa gubbarna från Götet (inräknat diverse lantisar) kom alla iväg på 0600-planet med Ryan Air. Vår senaste bekantskap – Mats ”Fagge” Fagerström (även känd som Mr Sportradion) åkte tillsammans med Claes ”Clajjan” Helgeson med Norwegian från Gardermoen. Restiderna varierade – själva flygandet tog i de flesta fall lite drygt fyra timmar och sen tillkom ”framkörningstiden” förstås.
Mr Undertecknad hade bokat vad som skulle kunna karakteriseras som en Skotsk-Småländsk budgettripp med inslag som skulle passat den bäste masochist. KLM och dess samarbets”flygbolag” Transavia stod för transporten – och alla förseningar. Total restid 16 timmar enkel resa. Snålhet och Dumhet – de hör minsann ihop, för inte var all denna väntan och allt lidande värt de där 800 kronorna när allt var över. Icke!
Campoamor – 6 april
”Kärlekens fält” fick inleda tävlingen. Det var uppvärmning, och med några undantag så var det första rundan för året.
Alltid lika spännande. Ännu mer spännande att få spela utomlands i 15-gradig värme i april. Vackert var det och bebyggelsen var inte särskilt långt ifrån banan. Klubbhuset var riktigt fint. Och framför allt – solen sken!
Golfspelandet gick över all förväntan och det gjorde det också för Anders P som tog ledningen direkt.
Resultatet:
- Anders P – 73
- Claes – 74
- Peter – 74
- Martin – 78
- Anders R – 79
- Fagge – 80
- Johan – 80
- Christoffer – 82
- Petter – 83
- Janne – 83
El Romero – 7 april
El Romero var en makalös bana. Bred. För det mesta förlåtande. Banan avslutades med en green som var en ö ute i en damm – fränt!
Banan var grön och fin och vacker.
Den hade dock ett problem – personalen. Eller rättare sagt – en engelsman som agerade marshall och åkte omkring och anklagade folk för att spela för långsamt. Oavsett om det stämde med verkligheten eller inte. Det drog ner det totala omdömet tyvärr.
Men det var en härlig bana att spela hursomhelst.
När det gällde resultaten så ångade Degerforsexpressen på så att det stod härliga till.
Resultat efter andra dagen
Anders P – 68 (141)
Claes – 72 (146)
Peter – 81 (155)
Anders R – 76 (155)
Petter – 74 (157)
Johan – 77 (157)
Martin – 85 (163)
Christoffer – 82 (164)
Fagge – 85 (165)
Janne – 100 (183)
El Valle – 8 april
Tävlingsledningens enastående och enväldsrådande man Petter bestämde att i SMI detta år skulle tre av de fyra rundorna ingå i den faktiska tävlingen. El Valle skulle det inte.
El Valle var en fantastisk upplevelse. Golfbanan låg inbäddad i ett gated community med säkerhetsvakter och gate a-la Checkpoint Charlie.
Banan var dock inte särdeles förlåtande. Ibland saknades fairway, och istället var det öken man fick spela igenom.
Husen låg löjligt nära banan så det var lätt att bli nervös för eventuella slicear och hookar. Tur att man betalade försäkring ihop med varje greenfee.
Berg var både insprängda i banan och ramade in landskapet. Otroligt vackert.
Las Ramblas – 9 april
Bland de mer erfarna spaniengolfarna så fnissades det en hel del när Las Ramblas kom på tal.
Det berättades rövarhistorier som det var svårt att veta om det var sant eller fake news för att få alla noobs att spela sämre på tävlingens sista och avgörande dag.
Det stod klart ganska snart att alla historierna var sanna, och att man snarare tagit i i underkant än överdrivit. Jag tror inte det fanns en enda icke-lutande plats på hela banan. Sjukt!
Banan var vacker och bestod av mycket utmanande terräng. Det var stup, det lutade, det var blinda utslag. Sen tillkom alla ”medspelare” på banan som bidrog till spänningen genom att sprida bollar över högt och lågt och inte skrika Fore!
I ledarbollen var stämningen relativt tryckt. Claes hade fem slag upp till Anders P. Men Anders inledde med lite mindre bra spel – eller ska vi säga icke-Las-Ramblas-anpassat spel och tappade lite under de inledande hålen. Så spänningen steg ytterligare.
Sällan har väl en bana motarbetat sina spelare på det sätt som Las Ramblas gjorde. Frustrationen blev mot slutet nästan outhärdlig – det spelade ingen roll hur bra utslag man hade för när man kom fram och skulle hitta sin boll på fairway så hade den uslingen, naturligvis, rullat ner i en avgrund av Marianergravsproportioner. Jag repeterar: Sjukt!
Till slut var det i alla fall över och vi kunde kora en vinnare.
Resultat:
- Anders P – 85 (226)
- Claes – 84 (230)
- Peter – 81 (236)
- Johan – 82 (239)
- Anders R – 84 (239)
- Fagge – 77 (242)
- Martin – 80 (243)
- Christoffer – 92 (256)
- Petter – 102 (259)
- Janne – 106 (289)
Återigen stod han där på toppen av prispallen – Anders Pettersson. Vi gratulerar!
Avslutning och Repatriering
På kvällen den 9 april genomfördes prisutdelning i lägenheten och Anders P hedrades med alla hedersbetygelser som tillkommer en SMI-segrare.
Claes fick (förstås) med sig Roger Carlssons Minne hem. Nästa år – om Fagge är med – så kan kanske vi få se en ny gravyr på detta pris. Den som lever får se.
Jan förärades med Magisterns Kavaj för sina ”insatser” under tävlingen. Både Jan och vi andra var mycket förvånade över att se dessa scorer som normalt sett undertecknad brukar stoltsera med. Men uppgifter gör gällande att det börjar se bättre ut redan för Janne efter någon runda hemma i Sverige.
Efter prisutdelningen så vidtog en fest av 1980-talsmodell på så sätt att den påminde om våra egna ”stordåd” på den tiden.
En succé med klara efterverkningar dagen efter.
Stort tack till tävlingsledningen som gjorde ett kanonjobb med arrangemanget. Det hela var en total succé.
Vi ses nästa år!