10 – 11 juni
Den gode Martin hade för årets upplaga av SMI valt ut två fina banor och ett fint hotell – Torreby GK, Lyckorna GK samt hotell Carlia i Uddevalla. Ett par trevliga dygn i vackra Bohuslän var att vänta.
Vi anlände till hotellet och vid 18-19-tiden, och 20:00 hade vi en bokning på restaurang Meatings. Alla hade fått rum på våning fem och förutsättningarna för samkväm var goda. Svenska landslaget spelade VM-kvalmatch mot Frankrike vid 21-tiden, så bakgrundsunderhållningen var också garanterad.
Någon drog också lite historier som visserligen drog ner några skratt, men bedöms varit i lägsta nivå. Kal å Ada samt Emil får sammanfatta vad de handlade om.
Grillbuffén på Meatings var riktigt god. Några föredrog ett härligt glas rött eller en svalkande öl till köttet, men slutresultatet var världsklass oavsett. Ingen lämnade bordet hungrig, kan vi lugnt säga.
Efter middagen drog sig hela gänget – Anders (P), Anders (R), Martin, Jan, Petter, Johan, Torkel, Claes, jag och Christoffer – som åter anslutit sig till flocken – upp till Martin och Petters rum där vi lottade morgondagens bollar samt avnjöt ett härligt svenskt vinstmål mot Frankrike.
Lördag
Vad slår väl en rejäl hotellfrukost? Inte mycket, om baconet är stekt på rätt sätt vill säga. Men, Carlia-personalen hade dessutom tillsett att vi fick med oss ”mellanmål” ut på golfbanan. Mycket uppskattat!
Första anblicken av Torreby GK är imponerande – det gamla slottet, som numera är klubbstuga, dominerar den omliggande terrängen med sin skepnad. Stiligaste klubbhuset i SMI:s historia – än så länge – skulle jag vilja påstå.
Det här med ”sista-minuten-shopping” vid SMI verkar ha blivit en tradition hos vissa, och även denna dag köptes det in lite snygga kläder och andra praktiska ting som kan behövas för att förbättra golfresultatet – eller åtminstone golfupplevelsen.
Banan i sig visade sig redan vid spelhandicapstilldelningen vara svårare än andra banor. Det är många hål som är långa och svårigheten på hålen var också ganska stor på sina håll. Att det var blött i marken och att därmed möjligheten till medstuds var borta, hjälpte heller inte till.
Själva omdömet om banan varierade bland deltagarna – några kunde gärna tänka sig att spela den igen, medan andra inte alls hade såna avsikter och känslor. Jag själv tyckte nog att det var en vacker plats på jorden som förtjänade ytterligare en visit.
Spelet då? Jo, Anders (P), som under flera år nu hållit på att spela ner sig till rätt handicap dominerade (slag)fältet och skaffade sig en imponerande ledning på sex slag. Petter som bokstavligen bor på en golfbana var honom (relativt) tätt i hälarna. Claes, som sällan har en dålig runda, var på tredje plats, tätt följd av Johan, Jan, Anders (R), Torkel, undertecknad, och Martin.
Christoffer var också nöjd med sin runda, men skulle tyvärr avvika från tävlingen för att uppehålla sig på helt andra jaktmarker under lördagskvällen. Vi hoppas han fått blodad tand och återkommer under nästa års SMI.
Vi spelade nio hål scramble efter en kort sit-down-and-chat i blåsten. Denna tävling vanns överlägset av Team Claes, Anders (R) & Johan.
Med ömma fötter och kroppar i stort återvände vi till Uddevalla och hotellet. En snabbdusch och sedan ut på stan och ett besök på Cyrano – ett koncept och restaurang med utsökta pizzor och service.
Efter en god IPA i Carlias fina hotellbar så vilades trötta kroppar i några timmar inför bataljens stora upplösning.
Söndag
På morgonen tog vi farväl av hotell Carlia och med mellanmålspåsen i hand avvek vi från Uddevalla för denna gång. Vi satte kursen mot Lyckorna GK, och nästan alla hittade dit på första försöket – alla utom den ende professionelle orienteraren vi har i vår församling.
Lyckorna GK:s klubbhus imponerade inte alls på samma sätt som Torrebys, men det var vackert lokaliserat med utsikt över havet. Att banan följde Bohusläns ondulerade terräng var också en positiv faktor – för utseendet – men bidrog också till att det var svårare att hitta en bekväm stans. Spelhandicap som utdelades var avsevärt lägre på Lyckorna jämfört med Torreby – så rent teoretiskt skulle banan vara enklare. Återstod att se om teorin och praktiken överensstämde då.
Sammanbitenheten i bollarna under SMI:s sista dag varierar kan man lugnt säga. I losersbollen brukar det vara tämligen god stämning och glada skratt och tillrop (blandade med en del svordomar förstås), och ju närmare man kommer toppen desto mer sammanbitet brukar det vara. Detta år verkade inte vara annorlunda.
Undertecknad spelade riktigt bra första nio för att haverera de sista nio. Sådant är en höghandikappares liv. Övriga verkade ha det lite mer kämpigt, andra inte. Anders (P) som ledde var redo att kapitulera efter andra hålet, men hängde i ända in i mål.
Petter slet på och tog ledningen ett tag men tappade på slutet. Claes, som man aldrig kan räkna ut, låg och nosade strax bakom.
Lyckorna GK är en mycket vacker golfbana – och denna var vi rörande överens om att vi ville spela ytterligare en gång. En solig dag – och inte som denna med nära konstant regn.
Vi samlingen efter att alla gått i mål och det var dags för mat och prisutdelning deklarerade Anders (P) att han skulle sluta med golf, och det var ju lite förvånande eftersom slutresultatet blev som följer:
- Anders (P), 155 (70+85)
- Petter, 158 (76+82)
- Claes, 163 (80+83)
- Jan, 163 (82+81)
- Johan, 164 (80+84)
- Peter, 164 (83+81)
- Anders (R), 168 (82+86)
- Torkel, 169 (83+86)
- Martin, 169 (84+85)
- Christoffer, DNF
Grattis Anders (P) till segern! Och grattis till Claes tog hem Roger Carlssons minne – igen!
Detta år infördes ett nytt pris för att även den sämste ska känna att det här med golf är kul och inte stå lottlös. Priset är en vinröd kavaj och går under namnet Magisterns Jumbopris. Vi gratulerar Martin till att ha säkrat denna stiliga klädesdetalj för det kommande året – må du använda den väl 🙂
Nästa år är det 20-årsjubileum och vi hade en lång diskussion om vad vi ska hitta på. Petter som är anordnare fick i uppgift att utreda om en resa till Spanien (alternativt Skottland) är genomförbar till ett rimligt pris. Vi önskar honom lycka till i denna verksamhet och ser med spänning fram emot nästa års upplaga.
Tack Martin för årets arrangemang!
